Artros
Artros är den vanligast förekommande ledsjukdomen i världen och drabbar miljontals människor. I Tyskland lider ungefär fem miljoner människor av besvären. Eftersom artros uppstår på grund av kronisk överbelastning, åldersrelaterat slitage eller tidigare skador ökar antalet drabbade med stigande ålder.
På den här sidan kan du läsa mer …
Vad är artros?
Artros uppstår på grund av fortskridande förslitningar av ledbrosket. Normalt fungerar brosket som en typ av glidlager mellan benen, så att ytorna lätt kan glida mot varandra och rörelsen i leden blir friktionsfri.
Vid artros har brosket emellertid brutits ned eller skadats, vilket först kan leda till friktion och smärtor och slutligen till begränsad rörlighet och stelhet.
Vanliga symptom på artros
Symptomen vid artros kan variera beroende på vilken led som har drabbats och sjukdomens svårighetsgrad.
- Ledsmärtor framför allt under och efter belastning
- Svullnader vid den drabbade leden
- Hör- och märkbart knakande och friktion i leden
- Smärta när du börjar röra dig efter vila
- Rörelsebegränsningar
- Stelhet i leden
- Deformeringar
Symptomatiskt förlopp vid artros
I början visar sig de första symptomen ofta efter längre vilostunder eller på morgonen. Dessa kan vara smärta och stelhet i de drabbade lederna och avtar ofta igen efter en viss ”startsträcka”. Smärtor kan också uppstå efter intensiv belastning eller fysisk aktivitet.
När sjukdomen fortskrider blir smärtorna kraftigare och uppstår även vid lägre belastning eller vid vila. De drabbade klagar ofta över en dov, djupt sittande smärta som försämras vid rörelse. Det kan också förekomma en instabilitetskänsla i leden, svullnader, rörelsebegränsningar samt friktion eller knakande ljud.
Vid framskridna stadier av artros kan brosket vara helt nedbrutet och det kan förekomma synliga deformeringar av leden. Smärtorna uppstår då även på nätterna och kan påverka sömnen. Det sammanfaller ofta
med märkbart försämrad muskelstyrka och kraftiga begränsningar i ledens rörlighet och funktion.
Vanliga typer av artros
Knäledsartros (gonartros)
Knäleden består av tre delar. Därmed skiljer man också mellan tre typer eller former av gonartros. Vid medial gonartros är det ledbrosket på insidan av knät som är drabbat. Vid retropatellär artros handlar det om förslitningar av knäskålen och knäskålens glidlager. Vid lateral gonartros är brosket på knäledens utsida nedslitet.
Knäskålsartros (retropatellär artros)
En form av gonartros utgörs av knäskålsartros, då förslitningarna drabbar knäskålen och knäskålens glidlager. Den uppstår pga. att brosket under knäskålen slits ned. Smärtorna debuterar ofta vid belastning och uppkommer senare även vid vila.
Handledsartros (radiokarpalartros)
Vid handledsartros har handledens skyddande lager av brosk förstörts till följd av slitage, så att benen gnids mot varandra. Smärtorna är kraftigare på morgonen och avtar oftast något efter inledande besvär.
Sadelledsartros (rhizartros)
Vid artros i tummens sadelled (rhizartros) slits ledbrosket mellan handledsbenet (trapezium) och tummens första mellanhandsben.
Artros i fotleden (talokrural artros)
Fotledsartros drabbar den övre fotleden och uppstår till följd av nedslitning av brosket som skyddar ledens benändar. Den drabbade känner smärta och stelhet i leden, särskilt efter vila eller vid belastning.
Artros i armbågsleden (kubital artros)
Artros i armbågsleden uppstår till följd av nedslitning av brosket som skyddar ledens benändar. De drabbade upplever ofta smärta och stelhet i armbågen, särskilt vid rörelser som böjning och sträckning av armen.
Orsaker till artros
Det finns olika faktorer som kan orsaka skador på ledbrosket. Dessutom kan tidigare skador och sjukdomar leda till artros.
- Förslitning: Kontinuerligt fortskridande nedslitning av ledbrosket
- Ålder: Ledbroskets förmåga att regenereras avtar med åldern
- Överbelastning: På grund av frekvent återkommande rörelsemönster vid arbete eller idrott
- Felställningar: Ensidig belastning och nedslitning av ledbrosket
- Stillasittande: Sämre cirkulation av ledvätska
- Övervikt: Ökat tryck på knä och höftled
- Genetisk ärftlighet: T.ex. ärftliga avvikelser i broskstrukturen
- Ledskador: Obalanser till följd av ledbandsrupturer, meniskskador eller frakturer
- Ihållande inflammationer: Angriper och skadar ledbrosket
Förebyggande: Så kan du bromsa utvecklingen vid artros.
Den viktigaste förebyggande åtgärden vid artros är regelbunden rörelse. Detta främjar nämligen cirkulationen och återuppbyggnaden av ledbrosket. Här rekommenderas särskilt sporter som är skonsamma mot lederna, till exempel simning och cykling.
Monotona rörelser, över- och felbelastningar och stötar ska däremot undvikas. I många fall går det att träna bort felbelastningar och stärka den stöttande muskulaturen med särskilda övningar.
Eftersom även övervikt innebär en ökad belastning på lederna ska man sträva mot normalvikt. En balanserad kost med vitaminer och mineraler för att få tillräckligt med näringsämnen är det bästa.
Behandling vid artros
Behandlingen av artros strävar efter att lindra smärtor, bromsa sjukdomens förlopp och att bibehålla eller till och med förbättra rörligheten. Det är viktigt att anpassa behandlingsmetoderna individuellt efter de olika utmaningarna och behoven. Konsultera läkare för att få rekommendationer och en anpassad artrosbehandling.
Konservativ artrosbehandling
Mediciner: Smärtstillande medel eller icke steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) för att minska smärta och inflammation (efter samråd med medicinsk fackpersonal)
Fysioterapi: Övningar för att få anatomisk balans, undvika felbelastningar, stärka muskulaturen och förbättra rörligheten i lederna
Ortoser och bandage: I svåra, akuta fall kan ortoser användas för fixering under en begränsad tid. För att komma tillbaka till rörelse utan smärta används bandage. Dessa avlastar och styr lederna och främjar därmed regenererings- och läkningsprocessen.
Ändrad kost: En balanserad kost med inflammationshämmande livsmedel för att minska symptomen
Invasiv artrosbehandling:
Injektioner:
Hyaluronsyra, eget blod, stamceller eller kortison kan injiceras direkt i leden för att lindra smärtor och förbättra rörligheten.
Operationer:
I framskridna stadier kan det bli nödvändigt med operativa ingrepp som omvinkling (osteotomi) eller en konstgjord led (endoprotes).
Brosktransplantation (autolog kondrocytimplantation, ACI):
Vid denna behandlingsmetod tas de egna broskcellerna ut och blandas i en näringslösning. Därefter implementeras de odlade broskcellerna vid skadan igen.
